Flöden:
Inlägg
Kommentarer

Nu har jag bloggat om mitt forskningsområde (i vid bemärkelse) i ett år. Det var faktiskt inte jag själv som kom med idén att jag skulle börja blogga. Initiativet och uppdraget kom från KTH:s informationsavdelning samt avdelningen för fakultetsförnyelse, som vill pröva ett ”nytt” sätt att synliggöra KTH:s forskning och forskare. Min blogg har alltså varit ett pilotprojekt, och kanske kommer det nu många fler KTH-forskarbloggar… Vi får väl se.

Det var inte självklart för mig att tacka ja till uppdraget. Jag är inte själv en sådan som följer massor med andra bloggar. När hinner folk?! Jag var också tveksam till den potentiella exponeringen/synligheten. Jag är ingen debattör i den bemärkelsen.

Dessutom, om du frivilligt exponerar dig riskerar du också att få otrevliga påhopp. Visst har jag fått ett par sexistiska och rasistiska kommentarer och ett par personliga påhopp, men inte mer än vad som varit hanterbart. De här kommentarerna har jag inte publicerat, eftersom jag inte vill att min blogg ska bli ett forum för den typen av röster (det finns så många andra bloggar och forum där dessa röster redan hörs).

På ett personligt plan har arbetet med bloggen varit en lärorik och en till största delen rolig resa. Det har varit en utmaning att försöka skriva lättsmält utan att bli helt oakademisk eller slätstruken. Jag har velat skriva för alla de (er) som på något sätt kan tänkas vara intresserad av det jag håller på med. Och apropå att jag själv är så dålig på att följa andras bloggar, vill jag också passa på att tacka alla er som har tagit er tid att läsa mina inlägg.

Från och med januari kommer min arbetssituation att ändras. Jag går tillbaka till arbetet som globalt ansvarig för mångfaldsarbetet på Volvo Group – Diversity Director, som det så fint heter. Jag kommer dock att ha kvar en fot i akademin, men bloggandet slutar jag med. Åtminstone tills vidare ;-)

Tack för det här året! Ha det gott!

I går presenterade Passion for Business sin lista över Sveriges bråkigaste kvinnor. Det fanns många intressanta kvinnor med på listan inom vitt skilda sfärer och områden. Årets vinnare var Åsa Domeij, miljöchef på Axfood. Min chef här på KTH, Anna Wahl, fanns också med på listan. En annan person som fanns med på listan, och som jag stött på i olika sammanhang genom åren, var Ebba Lindsö. Så här lite efter alla andra har jag läst hennes bok ”Livet, makten och konsten att våga sig själv”. Boken var faktiskt riktigt läsvärd. Jag vet inte riktigt vad jag hade förväntat mig men den var nog mer utlämnande och intressantare än jag vågat hoppas.

Apropå bråkiga kvinnor, ni missade väl inte Anna Laestadius Larssons krönika i dagens SvD, där hon kommenterar Excellence-studien (se mitt förra inlägg)…

Hans Excellense, II

Idag släpper Ulf Sandström (KTH), Agnes Wold (Göteborgs Universitet), Birgitta Jordansson (Göteborgs Universitet) rapporten Hans Excellense: om miljardsatsningar på starka forskningsmiljöer. De skriver också på DN Debatt om studien (läs debattartikeln i sin helhet här). Rapporten innehåller flera intressanta resultat: kvinnor missgynnas, yngre missgynnas, entreprenörskap är en negativ merit, processerna innehåller jäv, produktiviteten bland de som får pengar sjunker… Ja, det verkar som om den här granskningen, som finansieras av Delegationen för jämställdhet i högskolan, var välbehövlig. Här kan du läsa vad Ulf Sandström skriver om rapporten på sin egen blogg.

Nu ska det bli intressant att se vad studien får för mottagande…

Här hittar du fler inlägg som jag skrivit om Delegationen för jämställdhet i högskolan: Excellense-satsningar anrikar män, Intressanta rapporter från DJ, Rektorer går samman i manifest för förändring

Hans Excellense, I

Läste ni någonsin Malin Ullgrens artikel om ”skandalboken” om Kungen, som publicerades under min bloggpaus. Om inte, gör det! Den var jättebra.

Klicka här för att läsa artikeln

I dagens SvD beskriver Karin Thunberg hur hon fallit för tv-serien Mina vänners liv (måndagar kl 21 på SVT) (här kan du läsa Karins krönika). Jag följer också serien. Den är trevlig i ordets rätta bemärkelse – småputtrigt smårolig utan att bli banal eller helt förutsägbar. Serien handlar om fyra män i 35-45 års-åldern och hur de brottas med att få ihop livet. Hälsa, jobb och kärleks-/familjeliv… De handlar om deras mer eller mindre komplicerade relationer till nära och kära. Fruar, ex-fru, barn, nya och gamla flickvänner, fäder och svärfäder… Återkommande är att de ses och äter middag med varandra och ”pratar av sig”.

Tidigt fick Mina vänners liv mig att tänka på Sex and the City. Mina vänners liv är Sex and the City fast om män istället för kvinnor och i Stockholm istället för i NY. Båda TV-serierna handlar om fyra lite lagom olika vänner och deras respektive utmaningar i storstan. Det är deras vänskapsrelationer och deras återkommande samtal med varandra som är det sammanhållande kittet i serien. De ser varandras styrkor och svagheter och de ställer upp för varandra i vått och torrt. Båda serierna utmanar traditionella föreställningar om kvinnor och män – åtminstone lite grann. Sex and the City utmanar en traditionell kvinnoroll genom att kvinnorna bejakar och lever ut sin sexualitet (ja, åtminstone till viss del och kanske mer i seriens tidiga säsonger). Mina vänners liv utmanar en traditionell mansroll genom att män strävar efter långsiktigt fungerande relationer. Den visar män som sårbara och män som pratar känslor med varandra. Flyktigt sex verkar inte finnas på agendan.

Även om männen i Mina vänners liv tänjer på mansrollen så är de fortfarande i centrum och historiens självklara subjekt. Det är inte heller vilka män som helst utan normerande utifrån sexuell läggning, etnisk tillhörighet och klass (precis som kvinnorna i Sex and City). Kvinnorna i Mina vänners liv har perifera roller. På så sätt kanske serien inte utmanar maktrelationen mellan kvinnor och män? Dock är även kvinnoporträtten intressanta. Jag gillar att seriens snygging har en relation med en mycket äldre kvinna. Det är så sällan vi får se detta i tv och/eller filmer. Dessutom tjänar två kvinnor riktigt, riktigt mycket pengar. Mycket mer än sin man respektive älskare. Seriens fruar (två) och ex-fru (en) är professionellt framgångsrika, självständiga, stabila och på det stora hela sympatiska. Flickvännerna är initiativrika och handlingskraftiga. Även, för att återknyta till Sex and the City, när det handlar om sex.

Apropå hur kvinnor beskrivs i tv-serier och filmer, fick jag tips om den här filmen häromdagen. Tankeväckande! Frågan är väl om Mina vänners liv klarar testet som beskrivs?

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta när jag läser artikeln i SvD/Näringslivsdelen om Richard Wahlunds undersökning bland f d studenter på Handelshögskolan. Richard är själv professor i marknadsföring vid Handelshögskolan. Som man är han i gott sällskap. År efter år hamnar Handels på jumboplats när det gäller andelen kvinnor som är professorer (läs mer här).

Undersökningen som refereras handlar om de manliga och kvinnliga civilekonomernas upplevelser av arbetslivet i relation till kön. Föga överraskande visar den att kvinnor i högre grad än män har upplevt olika grad av exkludering/diskriminering (att inte bli lyssnad på, exkluderad från nätverk, sämre löneutveckling etc). Intressant men – tyvärr får man väl säga – knappast någon nyhet.

Desto intressantare att professor Richard Wahlund efterlyser mer forskning på området. Här sätter jag morgonkaffet i halsen. Det finns över trettio års högkvalitativ svensk och internationell forskning på det här området. Det är ju inte så att vi, så som artikeln ger sken av, inte vet något om detta. Det finns en uppsjö empiriska undersökningar, så som den Richard har gjort. Det finns också oräkneliga kvalitativa fallstudier som mer på djupet ger kunskap om könsordnandets mekanismer i näringsliv – och för den delen akademi.

Dessutom fanns den här forskningen tidigare representerad på Handelshögskolan genom oss i Fosfor-gruppen, men vi valde av förklarliga skäl att gå till KTH. Ja, artikeln om Wahlunds undersökning har många bottnar… apropå att inte bli lyssnad på eller snarare att bli totalt osynliggjord…

Här kan du läsa tidigare inlägg om Handels ”Handels våta dröm – or not?” ”Historisk händelse på Handels”

Här kan du läsa vad Klara Adolphson på Ledarna skriver om Wahlunds undersökning

Bloggpaus

Nu tar jag paus på obestämd tid… Ha det gott!

De senaste två veckorna har Fosfor haft internationellt besök i form av Marieke van den Brink, forskare vid Institute for Management Research, Radbound University Nijmegen i Holland. Marieke har framför allt suttit och skrivit på en ansökan, men hon har också haft möten och hållit presentationer. I går presenterade hon sin avhandling på ett av Indeks högre seminarium. Mycket spännande och aktuell med tanke på uppdraget som Delegationen för Jämställdhet i Högskolan har fått av regeringen (läs mer om DJ i det här inlägget). Avhandlingen handlar om rekrytering av professorer i Holland. De riktlinjer som universiteten säger sig följa i samband med dessa processer visade sig vara en väl etablerad föreställning snarare än faktisk verklighet.

Trots att alla tjänster ska utlysas offentligt, tillsattes merparten tjänster (64 procent) genom ”handplockning”. Trots att alla bedömningskommittéerna – de 5-9 personer som bedömde kandidaterna och fattade beslut om vem som skall erbjudas tjänsten – ska ha minst en kvinnlig ledamot, bestod 44 procent av alla kommittéer av enbart män. Tillvägagångssättet var med andra ord inte speciellt professionellt. Mariekes informanter (ledamöter i bedömningskommittéerna) menade trots allt att systemet som sådant var helt objektivt och neutralt eftersom de själva förkroppsligade meritokratin: ”I know an excellent researcher, when I see one!”

Parallellerna till Charlotte Holgerssons avhandling om VD-rekrytering, där hon bland annat intervjuade styrelseordförande, är slående (läs mer om Charlottes forskning i det här inlägget). I Charlottes avhandling blev det också tydligt hur urvalskriterierna omförhandlades för att passa ”rätt” kandidat. Hos rätt kandidat kunde svagheter förvandlas till styrkor. Samtidigt som branscherfarenhet var ett måste i ett inledande skede av urvalsprocessen, blev avsaknaden av branscherfarenhet en tillgång hos ”rätt” kandidat: ”någon som kan se med nya, fräscha ögon på vår verksamhet – det är precis vad vi behöver i detta skede”. Eller så var man säker på att bristerna var övergående – han skulle lära sig snabbt. Dessutom hade han ju styrelsens stöd – de kunde kompensera för det han inledningsvis saknade…

Vill du höra Marieke själv berätta om sin spännande studie kan du titta på den här filmen:

Så var det fredag igen! Veckorna går snabbt när det är mycket att göra. Har hunnit med en del även om långt ifrån alla punkterna på ”att göra”-listan av avbockade… En av sakerna som jag har hunnit med är att bjuda in spännande gäster till nästa möte med nätverket för jämställdhets- och mångfaldscheferna från AB Volvo, Vattenfall, Sandvik, Skanska och Ericsson.

Gästerna är Carina Lundberg Markow och Emilie Westlund från Folksam. Carina och Emilie ansvarar bland annat för Folksams bevakning av jämställdhets- och mångfaldsfrågorna i börsbolagen. De driver frågorna utifrån ett ägarperspektiv på ett sätt som har fått stort genomslag i media. Sedan flera år tillbaka rankar de börsbolagen enligt ett Jämställdhetsindex (läs mer om det här). Ingen av företagen i ”mitt” nätverk faller speciellt bra ut i den här rankingen. Jag tror alla klassificeras som ”problembarn”.

Syftet med att bjuda in Carina och Emilie till nätverket är att initiera en dialog kring hur ”problembarnen” kan förbättra sig och vad som är viktigt att tänka på i den externa kommunikationen kring frågorna. Jag hoppas också att vi kommer diskutera framgångsfaktorer bland de företag som lyckas i arbetet. Jag är säker på att det blir en spännande och tankväckande diskussion!

Carina är ju både tydlig och orädd och apropå ranking hamnade hon själv högst upp på en lista för två år sedan: Passion for Business lista över näringslivets bråkigaste kvinnor (läs mer om det här). Vill ni se fler exempel på hur Folksam skapar media kring frågorna kan ni antingen läsa den här VA-artikeln om mångfald eller Carinas öppna brev till Scanias styrelseordförande (jag vet att han inte är den enda som fått den typen av brev). Du kan också läsa mer på Carinas blogg.

Jag längtar till den 16:e november…

Jag har skrivit om nätverket liksom Passion for Business lista över bråkiga kvinnor tidigare på den här bloggen. Vill du läsa andra inlägg om nätverket kan du klicka här, här och här. Vill du läsa andra inlägg om Passion for Business lista kan du klicka här och här.


Den här veckan läser jag avhandlingsmanus för glatta livet! Jag är bi-handledare till Lotta Snickare och Cecilia Åkerblom, som båda är i slutfasen av sitt avhandlingsskrivande. Båda studerar chefer men med lite olika fokus. Cecilia studerar unga chefer och deras syn på ledarskap utifrån en narrativ ansats. Flertalet av cheferna i hennes material är verksamma i ideella organisationer. Utifrån sitt material diskuterar hon bland annat hur ledarskap är starkt förknippat med känslor. Ledare skapar och hanterar känslor. Intressant!

Lottas chefer är äldre och mer erfarna. De arbetar på en stor, svensk bank. Lotta använder dialogseminarium-metoden för att få kunskap om deras yrkeskunnande som chefer. Ett tema i hennes material är osäkerhet – hur chefers yrkeskunnande handlar om att acceptera och hantera osäkerhet. Hennes empiri liknar detta vid att klara av att ”koka i osäkerhetens olja”.

Jag kan inte låta bli att dra paralleller till arbetet med att skriva en avhandling. Liksom chefer, har forskare till uppgift att paketera verkligheten på ett begripligt sätt, trots att det i praktiken är en enda röra. Att skriva avhandling handlar också väldigt mycket om att ”koka i osäkerhetens olja”. Och visst är det mycket känslor involverade!

Det är spännande och tankeväckande att få ta del av Lottas och Cecilias manus. Inom en inte alltför lång framtid kommer ni andra också att kunna göra det!

Äldre inlägg »

Follow

Get every new post delivered to your Inbox.