Jämställdhetsarbete i industri och akademi

Just nu sitter jag och förbereder underlag inför en workshop på Högskoleverket (HSV) på måndag, där jag är en av arrangörerna. Det är ett samarrangemang mellan Fosfor på KTH och HSV. Temat för workshopen är jämställdhetsarbete i industri och akademi och fokus kommer framför allt ligga på arbete för att öka andelen kvinnor på högre nivåer. Förhoppningsvis leder workshopen till idéer om hur akademin och industrin kan stödja varandras jämställdhetsarbete. Det finns ju en tydlig beroenderelation mellan dessa båda sektorer. Det finns också föreställningar om varandra. Inom de tekniska högskolorna finns exempelvis en föreställning om att ”kvinnorna försvinner till industrin”, men tittar man där hittar man inte så många. Vart tar de egentligen vägen?!

Deltagarna på workshopen kommer från HSV nätverk för jämställdhetshandläggare på universitet och högskolor (framför allt är det handläggare från de tekniska högskolorna och universitet med teknisk utbildning som bjudits in), dels från ”mitt” nätverk för jämställdhets-/mångfaldsstrateger i svensk industri. ”Mitt” nätverk är kopplat till det Vinnova-finansierade Fosfor-projektet ”Chefskapets könsmärkta villkor”. Det har sammanlagt sex deltagare som kommer från Ericsson, AB Volvo, Vattenfall, Skanska och Sandvik.

Parallellt med detta jobbar jag vidare med mitt kapitel om “Jämställdhet och Mångfald” i uppdateringen av ”Det ordnar sig”. Som av en slump råkar jag skriva om Petra Angervalls avhandling från 2005 ”Jämställdhetsarbetets pedagogik. Dilemman och paradoxer i arbetet med jämställdhet på ett företag och ett universitet”.

Avhandling, som är en kritisk analys av två organisationers jämställdhetsarbete, är mycket intressant och tänkvärd. Dock lämnar den läsaren (mig) lätt desillusionerad när det gäller möjlighet för förändring. Angervall konstaterar att jämställdhetsarbetet sker via särskilda jämställdhetskoncept som styr och formar arbetet. Dessa koncept utgörs av idéer och strävanden som betonar vikten av konsensus, individualitet, neutral kunskap och neutrala arbetssätt samt könens olikheter. Jämställdhetskoncepten har inte en entydig relation till en strävan efter att förändra mäns och kvinnors villkor och möjligheter i de aktuella verksamheterna. Snarare tvärtom. Jämställdhetsarbetet är utformat på ett sätt att det reproducerar aktuella koncept och rådande strukturer för att därigenom tillgodose verksamhetens strävande efter utveckling och framgång såväl som stabilitet.

Angervall identifierar flera intressanta paradoxer t ex att jämställdhetsarbetet lyfts fram som viktigt och självklart, samtidigt som det kritiseras för att vara pålagt och tvingande. En annan paradox handlar om hur man ser på högsta ledningen. Angervall konstaterar att flera av hennes intervjupersoner menar att ledare med maktpositioner har ett högt symbolvärde i jämställdhetsarbetet och att deras formella ansvar i arbetet ökar legitimiteten för en förändring. Samtidigt påpekas det att ledarna ofta saknar respekt för och kunskap om frågorna (Läs mer i den här intervjun med Petra Angervall). Det ska bli intressant att se om Angervalls analys bekräftas i workshopen på måndag.

Fortsättning följer…